Här bei Skrånglu kan jag avmätt sitta
lutad mot en stam och bara titta
hur molnen spejar över lövverket
lustigt ändå att här vid trädets rot
och i marken under min fot
känns det som rena himmelriket..
Där förr varvsarbetarna bockade sin plåt
har byggherrarna smällt upp en ny grannlåt
bort med allt som minner om svett
bygga lådor med stram men fiin etikett
och sen mitt i allt det tyglade strama
klämma in ett hög och vridet drama
så möter man framtiden här
medan de hemlösa ökar sin här..
Vem strör mossa på min stig
och lägger kottar i mina skor
jag tror att det är de små
som under mossan bor
de vill att jag ska gå barfota
så marken kan kyssa få
min allra nedersta knota
och varje ömmande tå
men stigen är ännu kall och våt
där jag sakta vandrar fram
till stranden jag styr min stråt
med skorna i min hand
men vattnet är isigt kallt
men det gör ingenting
för nu är det riktigt ballt
att vicka tårna i vattnets ring..
Värmepumparna surrar i ojämn takt
runtomkring i hela vår kylslagna trakt
de jobbar för fullt för att värma husen
och elförbrukningen gläder GEAB till tusen
ja, så jag stoppar in ett par klabbar mer
i vedpannan som nästan ljudlös värme ger..
Ej i tankars vilda dans
ej ens under stjärnors glans
kan jag skriva så bra som ni
dock en önskan jag när
att hos alla som finns här
att nån gång titta införbi…
 | Tant Otto om Bei Skrånglu |
